stort förspräng, kom den in till Travemunde, innan Heklafick den inom skotthåll. Först den 21 på aftonen Jemnade -von der TannIravemunde. Kl. 4 till 1 sågs från Heklaröken af ett ångfartyg inne under land i Neustadterbugten. Det aflossades genast ett varskoskott förut om ångaren, hvilket besvarades med 2 bombskott, hvaraf det ena gick genom -Heklassidor och det andra dödade 1 och sårade 3 man vid bombkanonen långst bort i aktern. Hekla besköt nu -von der Tann intill detta fartyg kl. half 2 var skjutet i brand. Då upphörde skjutningen, och en slup såndes in till -von der Tann,som befanns stående på grund och öfvergifven af besåttningen. Kort derefter sprang fartyget i luften, och kl. 5 om morgonen var det nedbrunnet till vattengången. Eskaderchefen Bille framhåfver i sin rapport om denna affår, att under vanliga omständigheter skulle -Heklas-äseger öfver van der Tannvarit lått och otvifvelaktig, men, vid sästadt afseende på de förhållanden, under hvilka striden egde rum, bortfaller en del af öfverlägsenheten, och anfallssättet lånder kapten Svenssen till största åra, åfvensom det lyckliga resultatet såkert bör tillskrifvas hans köld och mod och det lugn och den ifver, Heklasofficerare och manskap visade under affåren. I tyska tidningarne heter det, att von der Tann varit nådsakad att lemna Travemände, emedan man der vågrat sartyget det sökta skyddet, och att dess befålhafvare sjelf satte eld på detsamma och låt det springa i luften. Under den 14 dennes har konungen utsårdat en proklamation till insurgentarmåen, i hvilken man söker sprida densamma. Steen Bille såges hafva bragt i land till Kiel exemplar af denna proklamation. Alla i hertigdömena födda soldater, som straxt nedlågga vapen och antingen begifva sig till danska armeåen, eller till deras hem docht der förhålla sig stilla, losyas fullkomlig befrielse från all militårtjenst ånda till vårnpligtsförhållandena ånyo blifvit ordnade efter freden, och de för 1848 utskrifna blifva för alltid befriade. Infödde underofficerare, som på ett liknande sått återvånda till sin pligt, kunna framdeles försåttas i sin stållning, eller också vånta afsked med pension. De i hertigdömena födde officerare, som åro anstållde efter den 24 Mars 1848, tillförsåkras fullkomlig strafflåshet under vilkor, att de straxt nedlågga vapen, och antingen begifva sig till danska armen eller från en plats, som icke år i insurgenternas våld, insånder till kungen sin underkastelse och trohetsed, hvarjemte det öfverlemnas åt deras fria val, om de framdeles önska återgå i tjenst med bibehållandet af samma grad eller söredraga afsked med pension. ENGLAND. peel hade, som bekant år, ett litet men på talanger rikt parti i underhuset, omkring 80 medlemmar, Dessa hafva nu ingen ledare, och det frågas, hvem denna lilla makt skall tillfalla. Skola de vånda tillbaka till det gamla torylågret, eller skola de sluta sig till Whiggerne. Den nuvarande regeringen står efter Peels dåd på svaga fötter; dess stödjepunkt. Whigsamiljernas gamla koteri, har blifvit för inskränkt för tidens stora rörelser, och att utvidga detta kotteri till ett liberalt parti har lord John Russel icke förstått. Han blir i det hela understådd af de liberale i England, men förnekas i enskilta frågor, och hans vacklande och temporiseringssystem i de stora reformfrågorna våcka mer och mer deras knot. De egentlige reformvånnerne, med Cobden och Hume i spetsen, misstro Whigaristokratiens ledare; i öfverhuset år majoriteten emot honom, och det står i lord Stanleys magt att slå honom så ofta han behagar. Äfven i Whiglågret råder missnöje med ministrarne. De store Whiggerne åro alla godsegare och se med bekymmer huruledes kabinettet allt mer och mer söker sitt ståd i medelklasserna. De egentlige frihandlarne fordra stora besparingar i statshushållningen och skattereduktioner af millioner — fordringar, som förskräcka de konservative. Och att många af dessa reformatorer icke just frukta för ett torykabinett hafva de nyligen bevisat, då de röstade mot Palmerston med risk att sa se Stanley i spetsen för ett nytt kabinett. Måhånda hoppas de, att en toryminister snart måste lemna plats för en verklig reformministår, bildad af de sannt liberalas ledare och utan hånsyn till de gamla Whigsamiljerna. tz:. 18 1.23 TLA