Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juli 1850, sida 1

mor, som icke förtjena någon uppmärksamhet. Jag är mer ån lycklig deröfver, att slumpen förde mig till stållet i råttan tid. — Ja, — återtog Marcel småleende, — monsieur kom till slottet på min inbjudning, och jag skulle i dag på morgonen presenterat honom för er, min far. För tusan! han har presenterat sig sjelf på ett sådant sått, att han kan undvara så kallad introduktör, — sade baronen och räckte sin hand åt den främmande. Denne gjorde en rörelse för att fatta den erbjudna handen, men drog sig hastigt tillbaka. — Ursåkta, — sade han med djup rörelse, — innan jag mottager den heder, ni tillbjuder mig, bör jag såga er mitt namn . Gabrielle gjorde en rörelse af förundran. — Ända hittills, — fortfor fråmlingen, — har ingen hår kånt det helt och hållet; detta namn kan hos er uppvåcka minnen, som torde förvandla er vålvilja till vedervilja, och j jas önskar ingen godhet, som hårslyter af en öfVerraskning— Fortfar, monsieur, — sade amiralen. — Min sar, — återtog den unga mannen med en slags anstrångning, — var . . kapten Ren de Ramiere.