åter har någonting att bedja mig om för hans råkning! — Nej, amiral, — svarade Ernestine behagfullt, — ätminstone ingenting nytt! Jag vill endast föra er till minnes det majorat, som ni lofvat inråtta åt honom. Herr Bouvard lemnade mig nyss en för detta åndamål uppsatt handling, på hvilken ingenting mera felas ån er underskrift. — Jaså, — sade baronen, i det han ur sin ficka upptog ett papper, — han har likaledes lemnat mig konceptet till en handling, hvarom jag bedt honom för Gabrielles räkning. — För Gabriellees råkning! — upprepade baronessan lisligt; — hvad för en handling? hvad menar ni? — Ni skall få veta det, ma chere, — sade sjömannen och uppvecklade papperet. — Ni fordrar, att jag lagligen skall tillförsåkra Marcel trehundratusen francs till erkånsla för det, att han hvar dag går mig rasande? Låt gå! Det år en utmärkt lexa för mig; ty jag har alltid trott, att den mest idgonfallande vålgerning af den uppfostran, som barnen erhålla, består deri, att fåråldrarna få ådagalågga tålamod, resignation och en hop andra kristliga dygder; men att jag skulle straffa systern, derför att