Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1850, sida 1

AAA e —— — Om det nemligen roar dig! tillade amiralen; — ty din mor tänker uteslutande på den der oduglingen. Ernestine omfamnade den unga flickan med en ömhet, som vederlade denna anklagelse; derpå frågade hon Bouvard, om han icke ville deltaga i promenaden. Notarien mottog förslaget med glädje, och, alla tre gingo ut. Amiralen öppnade fönstret för att se dem stiga upp i tilburyn, och lade Marcel på sinnet, att han skulle ansvara för allt, hvad som kunde hånda systern. Den unga mannen lofvade att vara försigtig; och de foro af. — Ja, — anmärkte baronen, i det han åter satte sig, — hans tillgifvenhet för systern intager hår förnuftets stålle. — Ack! om ni visste, huru god han år mot henne, — sade Ernestine med vårma;— ni talar alltid om hans förvillelser, men ni tyckes icke hålla honom råkning för hans goda hjerta, hans öppna våsende, hans tillgifvenhet. Amiralen kastade en sidoblick på baronessan. — Jag ser, hvart ni vill komma, ma chere, — sade han i en till hälsten förtretad, till hålften vånlig ton. — Jag slär vad, att ni