Ungdomssynderna. Roman af Emile Souvestre. (Forts. från N:o 159.) Likvål nårde notarien sedan några månader en allvarsam förhoppning. Medan alla mödrar viste honom tillbaka, tycktes baronessan, besynnerligt nog! uppmuntra honom. Efter att hafva studerat det sanna vårdet af hans tillgifna och redliga natur, hvilken endast saknade behaget bland sina goda egenskaper, hade madame de Rostang visat sig så sörekommande mot notarien och så föga äregirig, hvad hennes dotter angick, att Bouvard slutligen började fatta mod och hopp. Men emedan hon slera gånger sörklarat, att hon ville lemna Gabrielle valet fritt, och att man således först måste vånda sig till henne, så hade notarien börjat allvarsamt påtånka, huru han skulle för henne framstålla sitt frieri på ett sådant sått, att det besvarades med ja. Men deri låg just svårigheten. Många gånger hade Bouvard haft sin kårleksförklaring På tungan; men den hade aldrig kommit långre. Då han befann sig i sållskap med en