Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 juli 1850, sida 1

stålla sig genom någon brist på lefnadsvett. Hedrad med den förnåma verldens förtroende, ansåg han fina mansr för en oeftergiflig pligt, ålagd af hans yrke; också försummade han ingenting för att förvärfva sig sådana. Olyckligtvis år det med elegansen som med qvickheten; den flyr alltid dem, som såka den. Bouvardes stela och tillgjorda artighet liknade stilen i hans handlingar och tjenade endast till att göra honom löjlig. Han hoppades komma ur sin förlågenhet medelst. ett giftermål ty han visste, att i verldens ögon hustruns behag mer ån godtgöra mannens brist på lefnadsveft; men denna plan misslyckades. På sitt första frieri fick han korgen och var oförsigtig nog att låta menniskor veta det. Den andra arftagerska, till hvars hand han giljade ansåg sig ingalunda kunna mottaga, hvad der första försmått; den tredje och de följande hyste samma åsigt; deras egenkårlek hindrade dem att gifva honom ja. Bouvard påstod imellertid, att vissa mådrar på hvars döttrar hans tanke aldrig fallit, skröto öfver att de gifvit honom korgen. Att hafva refyserat honom syntes vara en så allmår åra, att ingen våluppfostrad flicka ansåg si kunna undvara den; det var de giftvuxna ung: mörnas hederstecken. (Forts.) Bnnkn3nknknkn3n3n33 i x6 —