Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1850, sida 2

hafva tillbragt natten på något nårgränsande slott, och deltagit i en glad ungkarlssupk? — Ja, år det icke så, kanhånda? — frågade Gabrielle. — Långt derifrän, ma chere, — återtog Marcel. — Jag har tillbragt den mest pastorala natt, liggande i en hölada och endast talande om baronessan och om dig. Ett utrop af åfverraskning undföll den unga flickan. — Först måste jag fråga dig, — återtog brodren, betraktande sin syster, — om du har gifvit akt på en fråmling, som sedan två dagar går sina lofvar kring slottet, synnerligast åt parken till, der du brukar promenera. — Jag! — sade Gabrielle med någon osåkerhet; — i sanning, jag skulle icke kunna såga. ... Det går så mycket menniskor förbi slottet Barville! ... — bå är jag bättre observatör ån du, lilla syster; ty hans ansigte och hans hållning väckte genast min uppmärksamhet. — Och... du återsäg honom i går? — frågade den unga flickan, som lekte med en knapp på kanapen utan att uppslå Ögonen. (Forts.)