Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1850, sida 1

ögonblicket! — ropade baronen, i det han ursinnig reste sig från stolen. Den gamle matrosen ryckte på axlarna, srammumlade några föga vördnadssulla anmärkningar om gamla syndares brist på minne, och drog sig långsamt ur rummet; liksom en menniska, hvilken icke vill hafva utseende af att lyda. Amiralen hade åter nedsjunkit alldeles slåmtande i sin fåtölj; Marcel ville nårma sig för att erbjuda sin tjenst, men han blef tillbakastött. — Låt mig vara, monsieur, — utropade han med vrede; — du ensam år orsaken till allt hvad som håndt! Utan dina galenskaper, skulle jag icke nödgats afhöra den der tokens prat. Du såtter mig i oenighet med hela verlden, tillochmed med baronessan; ty om styfmådrar i allmånhet åro afvogt sinnade mot sina måns barn; så råder hår ett motsält förhållande: madame Rostang söker alltid att ursåkta och försvara dig. — Åck! jag vet det, — sade Marcel med uppriktig kånsla; — så långe jag kånt henne, har hon för mig varit den ömmaste, ständaktigaste, tillgifnaste beskyddarinna. (Forts.) LH AA ARA Rn