Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1850, sida 2

Hår afbröt högbatsmannen sina betraktelser Öfver det förflutna; han öppnade ett fönster för att båttre kunna se, om Marcel syntes till ute på fåltet. I samma ögonblick hördes uti korridoren bullret af ojemna steg och af en spatserkåpp, som stöttes mot golfvet; en röst ropade flera gånger Georges namn; men den gamle sjömannen, som hade sitt hufvud utom fönstret, hörde ingenting. Men nu syntes baronen i dörren, stödd på en kåpp, till hålften liknande en krycka, och ropade åter George med den otåliga håftighet, som utmårker menniskor, hvilka åro ovana att vånta. Denna gången hörde högbåtsmannen och vånde sig om. — Amiralen! — utropade han med bestörtning. — Skall det då behöfvas ett kanonskott för att våcka din uppmårksamhet? — sade baronen förtretad. — Hvad ser du efter? — Jag? Ingenting, — svarade George hastigt. — Det år då föga behåfligt att så der hånga sig ut genom fönstret! — sade baron de Rostang, under det han nedsatte sig i en fåtölj. — Har du sett baronessan eller Ernestine?