Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1850, sida 1

sådant år, derför råkade han också att börja med i raseri och ville ingenting betala; men baronessan, hvilkens uppförande mot Marcel tycktes vara uteslutande egnadt att motsåga hennes titel af styfmor, lyckades slutligen att lugna den gamle sjöbjörnen. Råkningarne infriades, likvål med uttryckligt förbehåll, att den brottslige skulle visa sin ånger genom att afstå från sina vanor och genom att afbryta umgånget med sina gamla vånner. Till och med jagt och utfarter till håst voro förbjudna. Marcel lefde således sedan åtta dagar i en slags karantån inom slottet, utan någon annan förströelse ån en promenad med amiralen och baronessan eller afsjungandet af duetter med systern; men för att rått kunna förstå vårdet af dessa stilla förnöjelser, felades honom ännu femtio år. Också kånde han sig ur stånd att långre uthårda dessa nöjen, och just dagen förut hade han, med uttröitadt tålamod, Smugit sig ut ur slottet med en hund och en bössa. Högbåtsmannen, hvilken han invigt i sitt förtroende, skulle mot astonen öppna porten för honom. Imellertid hade aftonen kommit, natten gått till ånda och en ny dag randats, utan att den afvikne låtit höra af sig. Det var tydligt, att hågot sförledande måte kommit honom att glömma sitt löfte. Kanske