Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1850, sida 1

Högbåtsmannen var på sitt sått erkånsam mot amiralen, och, betraktande sig såsom oumbårlig, skulle han icke ens hafra mottagit ett afsked. Håraf uppstodo åndlösa tviter, som dock aldrig ledde till någon brytning, utan gjorde husbonden och tjenaren dag srån dag mera grålaktiga och mera oskiljaktiga: de voro ett par gamla satar, som uthårdade med hvarandra till bot för sina synder, och som funno en tröst i samspråkandet om desamma. Vi böra likvål förklara, att det missnöje, som Georges ansigte utvisade i det ögonblick, då vår beråättelse tager sin början, icke hårrörde af någon ny tvist med amiralen. Den gamle hösbåtsmannen ville denna gång endast åt sonen i huset, Marcel de Rostang. Fodd i baron de Rostangs första giftermål och uppfostrad långt ifrån sin far, hade Marcel, såsom alla vål uppfostrade unga mån, efter afslutandet af skolans imaginåra studier öfvergått till universitetets problematiska. Antagen till advokat, sedan han under tre år bevistat balerna, koncerterna och spektaklerna i Paris, återkom han till Barville med ett licentiatdiplom och en alldeles komplett samling af råkningar, förfallna till betalning. Amiralen hade under sin ungdom gjor alltför många skulder för att icke inse, huru farligt