Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1850, sida 1

uniform och civil drågt. Det var George Duret, s. d. hågbåtsman vid kejserliga marinen, vice amiralen de Rostangs mångårige följeslagare på hafvet, och numera hans allt i allom på slottet Barville. Den gamle sjömannen utmärkte sig just icke hvarken genom en undergifven lydaktighet eller genom en mild karakter. Antagen ganska ung i amiralens tjenst, hade han ånnu mera deltagit i hans ungdomsdårskaper ån i hans bataljer, och hade småningom vant sig vid denna förtroliga oförskämdhet, hvarigenom tjenarna bestrassa sina herrars utsväfningar. En tillsållig omståndighet hade bidragit att betrygga denna hans förtrolighet. Då han med amiral de Rostang i en slup seglade öfver redden vid Rio-Janeiro, hade slupen kantrat, och amiralen hade med egen lifsfara råddat Duret. Sålunda fåstades genom oupplösliga band deras öden för alltid vid hvarandra. Om minnet af en stor mottagen tjenst kan förefalla oss besvårande, så år deremot hågkomsten af en stor bevisad tjenst alltid angenåm, emedan vi kånna oss hedrade deraf. Åsynen af George blef för amiralen på sått och vis detsamma som en ordensutmårkelse, och någon tanke på skillsmessa kunde hos honom aldrig uppstå.