af vissa upproriska utlätelser, och besanns innehafva en skrifvelse utan namn eller adress, men hvari han söker en -rask chartist-, som kan vara honom behjelplig i utförandet af en plan, hvilken har aristokratiens utrotande till åndamål. Planen består i att antingen sticka operahuset i brand en afton, då det vore talrikt besökt af den förnåma verlden, och tillspårra utgångarne, hvilket han dock ansåg vara underkastadt vissa svårigheter, eller också, hvilket han skildrar såsom ganska lått, att med tillhjelp af ett par tåndstickor och litet terpentin, antånda några muslinsklådningar bland damerna, når de i Hydepark åro församlade för att afhöra musikkårens spel; förskråckelsen och förvirringen skulle nog utbreda elden och det åsyftade åndamålet derigenom uppnås. För att undgå upptåckt, anser han, att gerningsmånnen sjelfva borde å ett eller annat blads redaktionskontor lemna en beskrifning öfver olyckan. Vid förhöret kallade han sig sjelf en åkta chartist och nåfråttsman-physical force man) och försvarade sig med, att det, som han hade i sinnet att utföra, icke vore vårre ån det, som de franska soldaterna för få år sedan gjorde i Algier, då de inbrånde Kabylerna. -Dessutom-, tillade han, år det ju alltid ett stårre spelrum för hatet i ett revolutionårt krig mellan två kaster, ån i ett krig mellan två nationer. Han hålles nu i fångsligt förvar, tills man fått inhemta nårmare upplysningar om honom.