varjehanda. Den 12:te Juli gick af stapeln vid Upperuds bruks hvarf, Björkön, en kopparbultad ekskonert af 80 låster, byggd på stållet efter byggmåstaren Pettersons ritning. Denna, så långt in i landet, ovanliga hågtidlighet, jemte det vackra vådret, hade framlockat största delen af badgåsterne vid den nåra angrånsande Rostocks brunn och en myckenhet allmoge, så att högljudda rop af -Lefre Normahördes från alla håll, då fartyget nalkades vattnet; 5 af brukets större fartyg lossade på samma gång flera kanonskott, hvilka besvarades från motstående stranden. Bergens echo mångdubblade ljudet och alla nårvarande personer syntes mycket belåtna med dagens högtidlighet. Hela sållskapet gick sedan om bord och besåg fartyget, som erhållit namnet Norma, hvarrefter några helt inpromptu skrifna verser sjöngos af valda råster. Fartyget kommer att föras af kapten Nårnst, hvilken en tid varit sysselsatt med inredningen, och det tros att Normas första resetur blir Brasilien. Versarne hade följande lydelse: Nu hafvets drottning fått en tårna Den vackra Norma vi hår se, Och derför vilja vi så gerna Med denna sång en hyllning ge Åt konsten först som danat henne, Och ser åt den som konsten krönt; Vi offra hår åt dessa tvenne Vår aktning för allt stort och skönt. Vid Björköns strand på stilla bölja Ett nyfödt barn du ligger nu, Men snart o, Norma! skall dig skölja De vreda vägors skum, men du Skall kåmpa modigt och för vinden Ej böja rygg, ej dölja, namn, Ty stark du år och lått som hinden Gå derför trygg till hvarje hamn! Vi sluta nu och framgång önska At Norma och dess rederi, Må lyckans blommor alltid grönska Och hoppets stjernor klara bli! Så vånta vi om några år, Att Norma hår ånyo se Med söderns blommor i sitt hår, Då samma sång vi vilja ge. Polisen i London behandlar för dgonblicket I ett mål, som, ifall det icke, såsom troligt år, härrör från en förryckt hjerna, vittnar om en hög grad af moraliskt förderf. En ung man, som imellertid vågrar att uppgifva, hvem eller hvarifrån han år, arresterades nemligen på grund