Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1850, sida 2

vida långre ån menniskans tanke. men de åro svåsfvande, oklara och otillfredsstållande, ehuru de ofta under inspirerade ögonblick framkalla bilder för ögat, öfver hvilkas herrlighet hon sjelf förvånas, lågger henne ord i munnen, hvars höga sanning, i kallare ögonblick. åro för henne obegripliga. Hafsmenniskan har förnimmelseoch förestållningsförmåga; hon kan till och med tånka och begripa, så vida tanken och begreppet hafva en materiel basis; hon står följaktligen lika högt, som den jordmenniska, hvars själ icke höjer sig öfver det materiella, eller fördjupar sig i helt och hållet sinnliga intressen; ja, hon står högre, emedan hennes kånsla år djupare och mera utvecklad och hennes aning alltid hånvisar på det eviga. Men dessa materiens slafvar åro blott undantag, ty jordmenniskan kan höja sig öfver hela den henne omgifvande verlden och vistas i iddernas spherer, kan lefva i begrepp, hvilka frigjort sig från stoftets tunga och oådla börda, kan på tankens vingar genomforska den jordiska existencens alla hemligheter och himlens mysteridsa helgedomar. Hafsmenniskan deremot år blott herre öfver tanken och begreppet, så vida de åro förknippade med kropdsliga föremål och representeras genom sådana. Hon kan icke lösslita sig från stoftets verld, icke röra sig i