Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1850, sida 2

Ixxarjehanda. Jag tråflade en gammal Stockholmsbekant helt nyss i den lilla paradisiska brunnsparken, denna det ståtliga Götheborgs smaragd. Han såg måkta melankolisk utöfver pannan-: det låg något så vemodigt i den mustacherade munnens slappt nedhångande rgipor-, att jag utan all annan hålsning genast srågade; rmin hjertebror, har du tappat din plänbok2rsan ock! utbrast han sorglustigt och skakade min hand. Hvarsör går du då och hånger låpp? — på prins Carl sianes sårsk hummer, icke Stockholmsfårsk, utan veritabel, bror-. Min vån teg en stund, blåste ut en lång pust eigarrök, liksom tvekande att svara — rlåtta ditt hjerta-, bad jag i dusa, oemotståndliga slöjttoner. Suckande beråttade han: Du vet att jag fick fruntimmersslågtingar till mig i Stockholm, hvilka skulle glådja sig åt förmålningssmållen, och du vet hur jag slet — en gammal tante som man skall årfva, har skyhöga pretentioner, se sjelf hur mager jag blifvit af det eviga springet. Nu reser jag ner till Göfheborg för att vara hår någon vecka i ro, fara ut ochi siska, samla blommor till mitt herbarium Kc., och i dag får jag ett bref från ma tante, som såger att hon kommer hit för att se på de kongliga, och tager för afgjordt, ratt min arm står till tjenst— gumman våger styfva ellofva pund — hvarför reste jag hit, hvarför har jag en evinnerlig satans otur, eller hvarför skulle höga Ofverheten? — -—— men jag tiger, du år grådu. — Der år flaggan, nu åro vi framme, svarade jag diplomatiskt. bumhet år detsamma för verlden som barlast för skeppet. Likasom skeppet skulle kantra utan barlast, så skulle åfven staten söndersalla om den saknade ett behörigt antal dumhufvuden. Dessa sednare, hvilka aldrig falla på den iden att reformera, rebellera, äro thronens och kyrkans stödjepelare. Och skulle det också undantagsvis hånda att de dumma, förledda af folktalare, höjde upprorets fana, så år ett enda kanonskott tillråckligt att undervisa och ösfvertyga dem, att det år tusen gånger båttre att vara på deras sida som bjuda ölxer kanoner, ån på deras som icke åga ett dylikt öfvertalningsmedel. Hvem vill nu neka att de dumma åfven besitta ett slags förstånd?