— —— ——— V. O! hvilken stillhet! Vackra skog! Den sista sucken stormen drog Får långe, långe sen. Nu andetimman inne år, Tyst, lik en vålnad smyger hår, Med daggbesådda lockar, jag Allen, allen O! hvilka skiftningar af ljus Och skuggor! Ett melodiskt sus, En suck af trånad går lgenom skogen. Skönt! men jag, Som fåglen efter ljusan dag, Jag trångtar; tiden icke går, Den stilla står. Hölj dig i slöjor, måne! Når En annan gång jag suckar hår, Du blir min bjertevån; Men nu ditt svårmiskt matta sken Förråder, sommarnatten ren Är allt för ljus; en annan natt Vi ses igen. Har jag ej bidat långe nog? Det måste vara tid; du slog, Mitt hjerta! aldrig förr Af långtan så. Hvad kårlek var,