lvarjehanda. Den glade skalden v. B. tog en afton thå i en viss familjekrets der mannen i huset, enligt hans tycke, fick allt för mycket agera springpojke åt -frun. -Söta Carlo gå dit, kåra Carlo gör det och det, men Carlo se då efter ljusen; med ett ord: den arma Carlo jågtades skarpt. Nå hur fann du din afton? frågade honom en vån dagen derpå: ordinär brummade B. men frun missade sig utan tvifvel när hon talade till sin herre och man: hon kallade honom Carlo men menade säkerligen Caro. ——EEE——V —W—