Postverket. Såsom en långe esterlångtad och säkert allmånt vålkommen underråttelse i afseende på en reform inom postverket förtjenar nåmnas, att generalpostdirektörsembetet nyligen lårer inkommit till regeringen med ett förslag till antagande af ett lika postporto för bref öfver hela riket, nemligen fyra skillingar banko för bref under ett lod, i likhet med hvad redan blifvit antaget först i England och derefter i flere andra lånder (med den skillnaden, att portot i England endast år en penny eller ej fullt fyra skillingar riksgålds.) Denna föråndring skulle då åfven innefatta den föreskriften, att alla bref, som försåndas med posten, skulle förses med en ståmpel, hvilken blefve tillgånglig i handeln till nåmnde pris, hvilket gjorde all penningeuppbörd vid brefvens emottagande öfverslödig och således skulle betydligt underlåtta expeditionen. Efter den erfarenhet man redan ifrån Storbrittannien haft tillfålle samla öfver den förvånande lyckliga verkan af postportots nedsåttande derstådes, till brefvexlingens mångsaldiga dkande, bör man åfven kunna hoppas, att den ifrågavarande föråndringen härstädes icke skall möta något motstånd. I sjelfva verket år blott ett hinder att befara, nemligen att föråndringen förutsätter, såsom en nådvåndighet, att stånderna till en början icke skola upptaga något bidrag till statsverket från postmedlen i beråkning; men detta hinder kan icke gerna blifva af någon betydenhet, då det nåstan icke finnes någon, som ej mer eller mindre omedelbart drager nytta al postportots lindring, samt den ökade inkomst, staten på de sednare åren erhållit af tullintraderna, flera gånger öfverskridit det från postverket beråknade bidraget, och sålunda