Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1850, sida 2

— — — — ftäta::t:T—BNTNS SsB8 55 snart skulle komma hem. Du är varm och — ? . trött, stackars min vån; kom nu och sått dig . 2 . . hos mig och låska dig med dessa bår, som jag letat reda på åt dig; de åro årets förstlingar.Lilla, omtänksamma, och han drog sin hustru ned till sig i soffan. Om du visste hvad det år herrligt att, då man varit borta, återkomma till ett sådant hem, en sådan gum2 . H . ma, så... men jag skall vål inte skämma bort . nr . — 2 H dig med beröm. Tror du jag vill åta jordgubbarne ensam? Nej tacklOch liksom de skulle gjort i sin kärleks första dagar, gjorde de äfven nu: matade hvarandra och snabbades om, hvem som skulle få ge den andra de största och saftigaste båren. . . . Men vi fålla nu ridån och önske att frid och sallhet stådse måtte följa dem under deras jordiska bana, och sålunda redan på jorden bereda dem en törsmak af himmelen. Ånnu ett ord, min låsare! Om du sjelf vill öfvertyga dig om sanningen häraf, så år du alltid vålkommen på den gåstfria prestsärden, som ligger — — — Dock nej, det vore mindre grannlaga, att så der peka ut deras boning; de kunde för ofta blifva störda af påhelsningar. Men kommer du någon gång håndelsevis åt den trakten skall du nog kånna igen den redbare, värdige, bildade kyrkoherden och hans ålskvårda maka, samt tillbringa en glad dag i deras tresliga, smakfulla hem. Och nu förlåt mina brister — och farvål! Slut. Å—— ce LO IEREILOEERIREELERERLRLLVNV VO OO