Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1850, sida 2

du led under dessa är, men ditt eget föråndrade utseende gör det tydligare, ån hela volymer skulle kunna. Endast hennes djupa, innerliga kånsla för religionen och tanken på Alfred sörmädde uppehålla och hindra henne från att salla i det olyckliga sinnestillstånd, som den hjertlöse sadren föregaf. Lyckligtvis kunde aldrig något tvifvelsmål rubba den fasta tillförsigt hon satte till Alfreds trohet, och ej en gång, då spegeln visade henne den hårjning sorgen gjort i hennes ansigte, misströstade hon om hans kårlek. En skön sommardag rullade en ensitsig schäs på vågen till Svanehjelmska fideikommisset. En ung man satt deri och såg sig omkring med strålande blickar, liksom för att dfvertyga sig om det allt var sig likt. På en gångstig, hvilken i många bugter slingrade sig genom skogen, upptåcker då hans spanande öga en qvinlig gestalt, och de håftigare slagen af hans hjerta såga honom, hvem det år. Hastigt som tanken hoppar han ur åkdonet, kastar tömmarne åt skjutsbonden, ber honom köra uppför backen och, vånta der, samt ilar efter vandrerskan. Det är hon! Det år Hilma, som nu hvilar vid hans hjerta. Men Hilma stirrar på honom, förvånad,