Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1850, sida 2

Den unge presten blef nädigt emottagen af det höggresliga herrskapet; grefven lofvade hafva honom i gynnsam åtanka och ökade sin godhet med en middagsbjudning. Som detta ej var någon gåst, vid hvilken man fåstade så mycket afseende, tillåts Hilma taga plats vid middagsbordet. Nu först hade Waller tillfålle att nogare betrakta henne. Öfver sex år hade förflutit sedan deras skiljsmessa och han förskråcktes öfver de spår af bitter sorg dessa år intryckt i den bleka flickans drag. Endast den ljufva, milda blicken var qvar af den fordna Hilma, och likvål — så otroligt ån detta måtte förefalla mången — kånde han intet tecken till ånger eller saknad öfver att hafva föredragit den bleka, affallna Hilma framför den glada, blomstrande Ida, utan önskade blott att genom sin kårlekssulla tillgifvenhet till någon del kunna gifva henne ersåttning för sina lidanden. Grefven, okunnig om Wallers planer, höll sitt löfte och gaf honom Tillinge. Då Alfred tilltrådt pastoratet och kommit så i ordning, som han önskade, begaf han sig på visit till herrgården och bad, ej utan en viss hjertklappning om ett enskildt samtal med sin patronus. (Forts.)