AAää —LLVLV C— Konstskatter. Calmarposten innehåller följande: -Med ängsartyget Motala anlånde sistliden fredag från Gottland artisten Mandelgren, stadd på konstresa till Skåne och sedan till Berlin. Hr Mandelgren, som afslutat sitt besök på Gottland, medförde en betydlig skörd af dyrbara teckningar och målningar, som han tråffat i de åldsta Gottlåndska kyrkorna ånda från 11:te och 12:te seklet. Han beklagade att icke 100:delen af dessa dyrbara lemningar från medeltidens konstbildning kunnat aftecknas, emedan, vid kyrkornas undergångnareparation, våggarna, der målningarna varit anbragta, blifvit totalt öfverrappade. Hr Mandelgren har nu i 4 års tid rest kring hela Svea toch Götha land och vill afsluta sin konstresa med Skåne. Under denna tid och dessa resor har han räddat åt historien och konsten öfver 1000 dyrbara lemningar af målare-, bildhuggareoch byggnadskonsten från 8:de tillochmed 16:de seklet, hvilka eljest kanske gått får alltid förlorade. Sedan han slutat sin resa i Skåne, åmnar han sig till Berlin, för att der utgifva sina dyrbara samlingar. Arbetet, som kommer att utgifvas i 5 håften i stort folioformat, år beråknadt med text till 20 rdr bko håftet eller tillsammans för hela verket 100 rdr bko. Det kommer att omfatta en period af 8 århundraden och indelas i tidehvarf af konstens olika perioder under denna tiderymd och upplagan mellan 2 och 300 teckningar med den största trohet och sanning utförda i sina ursprungliga fårglåggningar. Af hvilken stor vinsi detta verk blir för Sveriges konsthistoria, inses lått, då man besinnar att denna historia hittills börjat först med 17:de seklet, utom hvilket ingen såker kånnedom om Sveriges konstbildning funnits. Men åfven för den politiska historien blir hr Mandelgrens arbete af ofantlig vigt, ånnu mera om det blef indeladt till de sårskilta landskaper, hvarest dessa skatter funnits, hvarigenom den rådande olika stilen under samma tidehvarf kunde framkasta vinkar om beröring med olika kulturfolk; så veta vi t. ex. att den anglosaxiska stilen varit mest rådande i Norrige, och om vi ej missminna oss i Westergöthland, den Byzantiskt-Italienska i Östergöthland och Uppland, m. m. Hr Mandelgren har af staten uppburit 200 rdr bko ärligen för dessa konstresor, men detta anslag har knappt råckt ens till skjutshenningar. Det är således utan all ersåttning för arbete, tid och egna utgifter, som hr Mandelgren uppoffrat sig för denna nya konstnårsbana, som han först antagit i Sverige till oberåknelig vinst får sitt fosterlands historia och till obestridlig heder för sitt eget konstnårsrykte på samma gång som för sin ådla kårlek för fosterlandets minnen.