Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1850, sida 1

— ——Gj.— —ö——— — — — ————— Trohet. Berättelse af La Siraniera. (Forts. fr. N:o 146.) Nu var ordningen hos Ida att blekna; Alfred låtsade ej mårka det, utan fortfor: Då jag sist hemkom hårifrån, fick jag underråttelse om hennes snara gisftermäl.En kånsla, liknande glådje, rörde sig i slickans sjål. Men detta rykte var ej sannt, eller rättare sagdt, hon har lyckats undgå den make, som man ville påtvinga henne. Jag har nu deremot fått veta att hon år farligt sjuk, kanske i detta ågonblick död.Hans råst darrade han kunde ej fortsåtta. Kanske, sade Ida med svåfvande ståmma. kanske detta rykte åfven år grundlöst.O, nej, nej, det år tyvärr sannt, och ni finner nu att mitt uteblifvande, åfvensom min smårta hafver giltiga skål.Ida svarade ej, men en fuktig slöja omtåcknade dgat; om det var af deltagande för Waller eller af någon annan orsak, tilltro vi oss ej att afgöra.