Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1850, sida 2

Alfred skickade många hjertliga helsningar för deras deltagande och beslöt att gå dit samma dag. Under vågen uppsteg hos honom den tanken, att hans uppförande mot Ida kanske kunnat ingifva henne den tron, det hon var ålskad af honom, och han gjorde sig bittra förebråelser öfver att han måhånda åfven stört hennes lugn. För att likvål genast qvåfva den böjelse hon möjligen fattat för honom, ansåg han Sig skyldig att förtro henne sin tillgifvenhet för Hilma. Sysselsatt med dessa söga uppmuntrande tankar, ankom han till Bendes. Ida satt vid pianot och sprang upp med ett glådjeskri, då hon blef varse den inkommande. Obeskedlige, sade hon, vånligt bannande; rhar ni varit sjuk, efter ni alldeles öfvergifvit oss?Nej, det har jag ej, men . -Io, jo, afbröt honom Ida håftigt, rnågot fattas er. Min Gud, hvad ni blifvit förindrad! Endera har ni varit sjuk till kropp eller sjål?-Vi skola tala derom sedan, men låt mig nu få helsa på edra föräldrar.Min far år rest till staden och min mor har en visit och det en rått tråkig till på köpet. Under det hon således affårdar den