Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1850, sida 2

— hennes dåd och förestållde sig, hvad den kånsliga Hilma skulle hafva lidit, då hon kunnat besluta sig till en sådan ytterlighet. Ej längre sig sjelf måktig. nedsjönk han på gråsvallen, och tårar, bittra tårar strömmade ur den unge mannens ögon. Hilma dåd, Hilma i grafven, var den hemska tanke, som oupphörligt återkom för hans inbillning och ökade hans smårta nåstan till söfrtvislan. Sälunda förslöfo trenne länga, pinsamma veckor, under det Alfred svåfvade mellan fruktan och hopp. Han granskade noga alla tidningar från Sverge, lika fruktande att upptåcka Hilmas namn bland dåde, som då han förut letat derefter bland vigde. Under denna bekymmerfulla tid, hade han ej någon gång varit hos Bendes, knappast tånkt på dem. Der hade man emellertid varit orolig Öfver hans långa uteblifvande, och fruktande att han var sjuk, hade Ida öfvertalat sin mor att skicka bud till baronens villa och efterhöra huru han mådde. Detta bud medförde åfven några ord från Ida, af följande lydelse: -om ni ej år sjuk, så kom snart hit. Jag har tusen frågor att gåra er. Ida.