Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1850, sida 1

hastigt ryckt henne ur sadeln. Derefter sattade han håsten vid tygeln och lyckades stilla honom. Med ett behagligt smålöje och några förbindliga ord tackade honom den unga damen, och svarade på hans frågor, om hon skadat sig: -att hon endast vrickat foten. Detta hindrade henne att till fots komma till sitt hem, som dock ej låg långt derifrån, och Waller ville ej tillåta henne att åter såtta sig upp På den ystre springaren. Som likvål ej något annat fortskaffningsmedel fanns att tillgå, beslöt man slutligen att hon skulle begagna sig af det sistnåmnda, men rida helt långsamt, under det Waller gick bredvid, för att kunna fatta håsten i tygeln, om han åter ville blifva ostyrig. Hon förklarade, att detta försigtighetsmätt visst ej behöfdes, ty Hektor skulle nog gå snållt, blott hon håll stadigt i tyglarne; men hon ville dock med nåje begagna sig af hans artiga anbud, för att derigenom få tillfålle införa honom hos sina föråldrar, hvilka visst med tacksamhet skulle erkånna den tjenst, han bevisat deras dotter.Vågen till hennes boning tillryggalades under glådtiga samtal, och derunder underråttade de hvarandra ömsesidigt om sina namn och yttre förhållanden. Alfred fick då veta, att hans lifliga följe