D —— — —X———— ——— — 4 Trohet. Berättelse af La Straniera. i — (Forts. fr. N:o 144.) Han vandrade på en tåck skogsvåg, fördjupad i betraktelser öfver — Gud vet hvad — då han våcktes derur af en ung amazon, som på en svart, eldig håst ilade förbi honom. Den vackra ryttarinnan, som litet nogare ville betrakta vandraren, vånde sig om, värdslöst hällande tyglarne med ena handen. I detsamma kom en gammal summa, bårande en stor risknippa. emot dem. Håsten, som var låttskrämd, skyggade tillbaka, och då han ej kånde tygeln, vånde han om och for af i full carriere, som snart steg till sken. Damen gaf till ett rop af sörskräckelse och sökte kasta sig af, men lyckades ej, ty den långa ridklådningen hade snårjt sig om foten. Waller ropade åt henne, ratt sitta stilla, ty, som ett stångsel var nåra intill, hade han beråknat, att håsten skulle stanna der. Så skedde åfven, men i stållet sökte det uppskråmda djuret askasta sin börda, hvilket kunnat blifva temligen vådligt för den unga flickan, så vida ej Waller just då kommit dit och