Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1850, sida 2

Skiljsmessan kunde ej nekas, och den dag var för Hilma en högtid, då det band, som ånnu fåstade henne vid Gyllenfelt, fullkomligt upplöstes. Tanken, att nu vara fri, bidrog mera till hennes återstållande, ån alla medikamentsflaskor och pilleraskar i verlden. Gyllenfelt företog en resa på ett par år, för att komma verlden att glömma den fatala tilldragelse, i hvilken han spelat en så föga lysande rol. Han, äfven som hans tillämnade svårfar, sökte låta förstå, att en sinnesrubbning hos Hilma hade vållat giftermålets upplåsning, men de flesta hade helt andra tankar om saken. Bröllopet på Svanenås förblef långe ett samtalsåmne, så vål i orten, som i de cirklar i hufvudstaden, der de förnåmste personerna i denna håndelse voro bekanta; den skårskådades på alla sidor till dess andra tilldragelser uttrångde den och gåfvo hufvuden och tungor nya föremål att sysselsåtta sig med. Alfred. Om låsaren så behagar, vilja vi nu gåra ett litet besök hos vår vån Waller och se, huru han finner sig.