Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1850, sida 2

Ä— — — ————————————————— hon lugn. Änsigtet var blekt, ögonen buro spår af tårar, men det såg ut som ett orubbligt beslut mognat i den veka flickans själ, ty hennes drag röjde ingen oro, ingen fruktan, utan en nåstan graflik stillhet hvilade deröfver. Når kammarjungfrun och brudtårnorna intrådde att bitråda vid brudens klädsel, låt hon dem tåligt göra, huru de ville; men sedan toiletten var fullbordad, och modren fåstat myrtenkronan på det mårka håret, samt tryckt en lått kyss på brudens hvita panna, bad hon att några ögonblick få vara allena. Då nedsjönk hon på knå och bad brinnande, ifrigt, ur djupet af sitt hjerta. Men nu slog kloåkan sju, den till vigseln bestämda timman, och grefvens steg hödo i korridoren. Hilma steg upp, tryckte hånderna, hårdt mot bröstet, for med nåsduken öfver ögonen och öppnade dörren. Grefven sattade sin dotters hand och sade henne en kompliment öfver hennes utseende, samt spådde att denna dag skulle medföra lycka. Till dem slöto sig nu brudtärnorna, ätta unga slickor, klådde i ljusrödt slor, samt hvita törnrosor på håret, och strålande af lif och glådje. Sållskapet var församladt i stora salongen, långt rum, vid hvars öfre ånda det smaklådda altaret var anbragt. Hela rum