Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1850, sida 1

jag visst ej skulle vara så envis och vilja bereda er en så grånslös olycka, som att söra er till grefvinna Gyllenfelt, om det eh på sått och vis, vore en hederssak. Det år nemligen fråga om ett vad, till temligen högt belopp, efter ni tvingar mig att såga det. Jag skall således begagna hvarje medel att vinna det och ej godvilligt afstå från de utsigter, jag har dertill.Hilma teg; hon insåg att allt vore förloradt och med hjertat uppfylldt af bitterhet emot den, som för ett lumpet vad satte hennes lycka på spel, återkom hon till Svanenås, utan att hafva vexlat några vidare ord med den hjertlöse fåstmannen. Under de så dagar Gyllenfelt qvarstannade, sörblef Hilma innesluten på sitt rum under föregifvande af illamående, och till sin förväning fick hon åfven qvarstanna ostörd der. Bröllopet. Drifvan smålte bort för solens vårmande strålar, hvilka åfven började framlocka ett och annat gråsstrå ur den fuktiga jorden, och blåsipporna hade redan förkunnat att Flora åter skulle fatta sin blomsterspira. I de ljus