Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1850, sida 1

Trohet. Berättelse af La Straniera. (Forts. fr. N:o 141.) Kunde han ega den sjelssöÖrsakelse att nu, då han stod så nåra målet, med ett frivilligt uttaladt ord för alltid aslågsna sig derisrån Kunde han blottstålla sig sig för sina vånners stickord, tåligt medgifva sitt nederlag och utbetala det betydliga vadbeloppet åt kammarherren? Omöjligt! Och dertill kom hans sårade egenkårlek, att han ej skulle kunna tillvinna sig en obetydlig flickas tycke. Nej, Hilma skulle blifva hans maka, om också blott såsom håmnd för hennes kallsinnighet. Efter en stunds stridiga kånslor, utföll hans svar ungefår sålunda: Min fröken, det smårtar mig på det högsta, att en förbindelse med mig skall vara så fasavåckande i edra ögon. Om jag ej kan vara nog lycklig att verkliggöra det ideal, som föresvåfvat er i edra romaneska drömmar, så måste jag dock utan skryt tillstå, att ni kunnat göra ett vida såmre val, och att mången utan tårar och utan scener skulle antagit ett sådant tillbud. Jag försåkrar er åfven, att