2 — —ö—s— —— vid hans sida, då den deremot kanske annars ej blir så ljus, ty jag kan ej lemna dig någon förmögenhet. Det år förddmjukande för en far att be sina barn, ånnu mer att få afslag af dem. Han fattade sin dotter och drog henne till sig. Såg mig, min Hilma, jag får ju bringa Philip ditt ja? Min enda dotter vill ju ej göra sina föråldrar emot, vill ej bringa sin fader sorg?Hilma smålte i tårar. O min dyre, ålskade far, sade hon håftigt, kyssande hans hand, -Gud skall veta, huru gerna jag ville uppfylla. alla dina ånskningar och göra dig all glådje, som står i min förmåga. Men, fader, du kan ej vilja, att jag skall söra det på bekostnad af hela min framtida sållhet. Jag ålskar ej, kan aldrig, aldrig ålska Gyllenfelt, aldrig blifva hans maka. O, förskona mig hårifrän, haf medlidande med ditt barn! Jag vill, om möjligt, ålska dig ånnu högre, vill söka att låsa din vilja i dina ögon, men af harmhertighet tala ej mer till mig om denna förbindelse! Hvad gör mig — —-bDet år nog,afbråt fadren och stötte henne hårdt ifrån sig. -Iag vill ej höra några