Philip hade riktigt uppfattat grefvens karakter och beråknat följderna af det steg han tagit. Utom sig af förbittring vid genomlåsandet af denna epistel, ville Svanehjelm genast gå in till sin dotter och öfver henne utgjuta sin vredes äskor. Lyckligtvis hejdade han sig, då han redan lagt handen på låset, och besinnade att detta vore att gjuta olja i elden. Han kunde dock ej afhålla sig att visa brefvet för sin grefvinna och förebrå henne, att hon ej håll båttre reda på sin dotter, utan låt henne förålska sig i en fattig vanbörding. Slutligen förklarade han, att han nu, som ett råttvist straff för sin försummelse, måste slå alla tankar på någon Stockholmsresa ur hågen. . -Ty,-jtillade han, -jag vill ej lemna något medel ospardt, att tillvågabringa en så önskvård förening, och det skall lyckas mig, ja, det skall såger jag,i trots af Hilmas halsstarrighet och din liknöjdhet.Grefvinnan i sin ordning kunde ej underlåta, att låta Hilma umgålla de förebråelser, hon fått uppbåra af sin man och då hennes dotter bedyrade, att hon visst ej hyste någon böjelse för någon af hufvudstadens kavaljerer, gifva henne del af Philips bref. (Forts.)