Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1850, sida 1

Jag borde kanske, tillade han, -ester ett afslag ej mer försöka vinna Hilmas hand. Men jag eger ej mod att afstå från allt hopp, då ni, som jag så gerna ville kalla fader, ej år mig obenågen, då jag utan Hilma aldrig kan vånta någon lycka på jorden, och emedan jag år öfvertygad om, att jag genom min kårlek och mina omsorger skulle lyckas bereda hennes sållhet. Jag vill vånta af tiden och edra förböner, att de skola kröna mina Önskningar med framgång och jag svår heligt, att ni ej skall ångra den stund ni upptager mig till er son. Jag reser nu till Stockholm och skall söka med tålamod afbida, hvad Hilma besluter Öfver mitt öde.Grefven omfamnade honom och försåkrade, att det ej skulle tåfva långe, innan hon blef mjukare, samt bad honom blott hoppas och lita på, att deras förenade bemödanden skulle bringa saken till en önskvård utgång. Philip reste, men korrespondansen gick liflig emellan Stockholm och Svanenås. Hvarje postdag, som medförde bref med Gyllenfeltska vapnet, tre ax i slått fålt, var en plågodag för den arma Hilma, ty då var hon öfvertygad om, att grefven vid dåligt lynne knotade öfver allt, men mest öfver sin dotter; och att grefvinnan beklagade sig Öfver sin olycka, att hafva uppfostrat ett så egensin