Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 juni 1850, sida 2

man kunde gå på den, oaktadt vattnet stod derunder. De sålunda framdragna menniskorna voro alla mer eller mindre illa skadade; afbrutna ben, svåra sår och kontusioner påkallade ågonblicklig låkarhjelp, som åfven var att tillgå. Utaf 10 klafbundna nöt, framdrogos 2 kor nåstan oskadade och 2 med så mycket lif, att de, genom att genast slagtas, kunde komma till nytta som föda, Men af 40 småkråk igenfunnos blott 2 döda getter och 1 dådt svin; en hund, som åfven stod bunden i fåhuset, slapp undan med lifvet. Gårdens egare, en vålmående man, såg sig inom några sekunder beröfvad hela sin egendom, undantagandes sjelfva jorden, men tyngsta slaget var förlusten af hans enda dotter, som inom kort tid skulle tråda i åktenskap med en hemmansson. Att flickan icke råddades med de ölriga kom sig deraf, att hon i förvirringen sprag till den rasande sidan, och derigenom blef det första offret får den allt förhårjande floden. Ögonvittnen till håndelsen förmå icke beskrifva det gråsliga i denna scen, hvarvid vattnets makt visade sig i en så förfårlig grad: stenar så stora som hus, tråd, som icke en man kan famna, hafva från höjden af åsen slungats flera famnar ut i fjorden.