Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1850, sida 2

ning: djup, obestridlig sanning. Dock, inga afvikelser från vårt ämne! Mer ån någonsin önskade nu Hilma att återkomma till landet, för att i enslighet få öfverlemna sig åt sin smårta, sina minnen; men åfven håri skulle hennes förhoppningar svikas, ty hennes föråldrar hade bjudit Liljeklos och några andra bekanta, tillhöriga deras intimare umgångeskrets, deribland Gyllenfelt, att tillbringa högsommaren på Svanenås. Fadren hade mårkt Gyllenfelts uppmårksamhet emot Hilma och som han för ingen del ville slåppa tillfållet ur hånderna, att få en sådan måg, hade han entråget bedt honom, att åka den lilla krets, som åmnade passera en del af den vackra årstiden på Svanenås. Gyllenfelt å sin sida önskade ingenting högre och, i den förhoppning, att sommaren skulle föra honom nårmare sina önskningars mål, ån vintern hade gjort, antog han med största nöje bjudningen. Vid Svanenås hade emellertid rustats och stökats alldeles förtvifladt; allt husets folk var i rörelse, från bittida på morgonen till sent på qvällen, får att få i ordning. Bokhållaren och inspektoren, husmamsellen och hushållerskan gåfvo med högljudd röst order och