Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juni 1850, sida 2

åfven den ringaste af hennes önskningar. Kanske skulle han ock möjligen lyckats, såvida den unga flickan ej redan bortskånkt sin tro, men nu var det säfångt, ty Hilma skulle aldrig bryta det band hon engång knutit, om hon åfven också ångrat det. Under hela denna tid fick dock Gyllenfelt aldrig tillsälle att vexla några ord emellan fyra ögon med Hilma, ty Thersse tycktes verkligen åtagit sig rolen af sin kusins Duenna, och Hilma var i djupet af sin själ tacksam hårför. Theråse, som visst ej skulle haft något emot att blifva grefvinna Gyllenfelt och en tid också verkligen nårt detta hopp, hade nemligen med förtrytelse och svartsjuka mårkt den unge grefvens assigter på Hilma och föresatte sig derföre, att uppbjuda allt som i hennes förmåga stod, för att försvåra hans framgång, hvarföre hon följde Hilma som en skugga. Ej heller sparade hon, något tillfålle, att nedsåtta Philip i Hilmas ögon och såg med glådje, att hennes unga kusins känslor för sin efterhångsne tillbedjare voro af det likgiltigaste slag F. På detta sått förslöt tiden ända till början af Augusti, då de sremmande började tånka på uppbrott. (Forts.)