Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1850, sida 2

dogöra för sina egna åtgöranden vid mötet. Af samtlige stadens handtverkare tillstådeskommo endast 13 å 14, och detta tyckes mer ån tillråckligt bevisa, att hårvarande handtverkare icke gilla hvarken sjelfva skråmötet, eller det sått, hvarpå hr Bolm der utfört sitt ombudskap, då han icke reserverat sig emot de reaktionåra och vidunderliga besluten. Att sjelfva mötet misslyckats, år tillråckligen kåndt såvål af kungens svar till de deputerade, som af mycket annat, och vi hoppas, att Sveriges handtverkare skola låta erfarenheten lånda sig till nytta, och en annan gång, då de vilja befordra sina interessen, vålja ombud, som sörstå att uppfatta hvad som i enlighet med tidsandan kan genomföras eller icke. Vi omnåmnde i går, att hr O. Ändersson i morgon börjar sina representationer på Lorentzbergstheatern. Sedan vi nu tagit kånnedom af hr Anderssons annons anse vi oss böra sårskildt påpeka den uppmärksamhet, hr A. visar publiken derigenom, att han före spektaklernas början och emellan akterna låter uppföra musik i trädgården utanför theaterhuset. Äfven synes det vara ett godt och vål beråknadt arrangement att utsåtta representationerne till så sent som kl. half 8 eftermiddagen. — En olycklig tilldragelse har i dessa dagar timat hårstådes, tillfölje af ovarsamt umgående med skjutvapen. 3:ne gossar, Johan Petter Jonsson, 15 år gammal, minderårige Emanuel Olsson och bagarelärlingen Anton Andersson, i låra hos bagarem. Kamph, i Nya Haga, hade sistl. Tisdags förmiddag begifvit sig till s. k. Rackareheden, i grannskapet al Fattighusgatan, för att aflossa en dagen förut laddad pistol, tillhörig Anton Andersson, och som Jonsson sagt sig vilja köpa. Under det att Jonsson försökte att spånna hanen på halft, slåppte han densamma, hvarpå skottet gick af och tråffade den midtemot mynningen stående Emanuel Olsson i bröstet, så att denne ögonblickligen störtade sanslös till marken. Af tillstådeskommande personer aflördes Olsson genast till Sahlgrenska sjukhuset, der han i dag på morgonen befinner sigi det tillstånd, att föga hopp om hans vederfående lår förefinnas, enår en del af förladdningen, som bestod af trasor, intrångt i bröstet och det ännu icke skall kunnat utrånas, huruvida dessa kunna uttagas eller oc