Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1850, sida 1

Läsarepresten. Ett evenement inom theaferverlden, af icke ringa betydenhet och förtjent af uppmärksam het i mer ån ett hånseende, år det å mindre theatern gilna nya stycket: Låsarepresten af pseudonymen: Nej Nej. Det år ett tendens-stycke af det slag, der tendensen mindre går ut på att arbeta för en ide, ån att arbeta mot en sådan, att gripa någon dagens och stundens uppdykande företeelse, om vi så få såga, i kragen och lifslefvande framstålla den för åskådaren i sin verkliga gestalt. Låseriet år en sådan dagens företeelse, och förtjensten att hafva upptagit den på scenen år så mycket större, då det skett på ett sådant sått som uti ifrågavarande produkt, ty åmnet år ömtåligt och icke så lått att behandla råttvist. Läsare har blifvit en så allmån benåmning på en stor mångd personer af de mest olika religiösa åsigter, att det just derföre icke långre kan allmånt begagnas eller uttrycka ett gemensamt begrepp. Det finnes synnerligen tre slag af låsare, de mest framstående, hvilka noga böra åtskiljas. Sådana, verkligen sannt religidsa personer, hvilka låsa Guds ord mer ån verldens barn i allmånhet och derföre kallas låsare, hvilka finna mera nöje deri ån i verldens vanliga förströelser, men ingalunda fördöma dem, som deltaga i dessa, hvilka med all omsorg sköta sina busles och medborgerliga bestyr, hvarken åro etåndigt suckande eller tungsinnt grubblande och framför allt hvarken sjelfve tro, eller genom tal och åthåfvor söka inbilla någon, att de åro båttre ån andra och hvilka således på intet sått söka utmårka sig. Dessa kallas stundom låsare, men åro det visserll gen icke i den vanligaste bemårkelsen. Man har ingen råttighet att blanda sig i dessas trosangelågenheter. Det andra slaget består af sådana — och dessa åro de egentliga — hvilka tro sig våckta, fördöma allt verldsligt såsom syndigt och endast vilja tillbringa sitt lif med att sucka: Herre! Herre! hvilka medelst ett oupphörligt läsande och sjungan