en hel hop andra personer, som hvarken voro löjliga eller intressanta, utan helt simpelt träkiga och dem lönar ej mödan att tala om. Vi hade bildat oss ett litet kotteri, bestående af friherrinnan D. med sin vån, fröken K., baron F:s, statsrådinnan I., grefvinnan L., samt landshösdinge M:s oah nägra unga herrar, men jag kan just ej såga att någon af dem voro sårdeles ålskvårda. De angenåmaste dagar under hela sejourin voro de, som jag tillbragte på en egendom, ej långt från Strömstad, tillhörig grefve Y. och dit vi blefvo inviterade.-bu långtar vål mycket till Stockholm då, Therese lilla? frågade grefvinnan Svanehjelm. -!h ja, nog skall det blifva roligt att åter få råka gamla bekanta.Och få brillera på feterna i vinter,tillade grefven. I samma ton fortsattes samtalet hela aftonen. Hilma satt tyst; allt detta var för henne nytt, hon hade intet att fråga, intet att tillägga och ingen märkte hennes tystnad; jo, det år sannt, en var det, som gaf akt på henne, och denne ende var Waller, som kånde ett bittert stygn i sitt hjerta, då han nu såg ett prof af Hilmas sållskap för vintern, då han hörde den samtalston, som herrskade i