Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1850, sida 2

kamraters sållskap, utan deltog gerna, glad och treslig, i deras lag; dock, om de urartade till orgier, såg man Alfred taga sin hatt och smyga derifrån, föga aktande de speord som slungades efter honom. Den af sadren tidigt inplantade råttskånslan, tanken på modren och Hilma voro de talismaner, hvilka afhöllo honom ifrån att deltaga i nöjen, som hvarje ådelt och oförderfvadt sinne måste förakta, och som endast lemna efter sig kånslor af ånger och blygsel. Juni och Juli månader förgingo, och herrliga voro dess dagar för de unga ålskande. Visst skymtade understundom något törne fram ibland rosorna, men smårtan försvann och rosen var åter lika skön. Augusti intrådde och med den slutet på sållhetsdagarne, ty en dag i början af denna månad skållde bandhundarne vid Svanenås alldeles förtvisladt, de stora gårdsgrindarne slogos upp På vid gafvel, en dammig resvagn kårde in och stannade framför stora trappan. Betjenter sprungo till, och grefven sjelf visade sig att föra in sin svågerska, under det Hilma och Hugo skyndade att vålkomna sin kusin. (Forts.) . FF