Men äter kommo andra förestållningar och uttrångde dessa. Skiljsmessa, ett olycksbådande ord för tvenne älskande hjertan, och likvål stundade snart afskedets dag; vid denna tanke liknade Hilmas öga en daggstånkt blomma. Dock var hon lycklig i tron på sin Alfred; hon kånde intet af verlden, af menniskornas obeståndighet; hos henne bodde ånnu den ljufva barnatron, som endast tror det goda, och hennes hjerta kunde ej fatta den tanken, att sådana ömma, hviskande ord ofta blott yttras för att bedåra den oerfarna flickan, eller att mannens kårlek många gånger ombyter föremål; om allt omkring henne föråndrades, om alla öfvergåfvo henne, så skulle dock Waller alltid vara densamme, derom var hon öfvertygad, och hvad rörde henne då lifvets omvexlingar. Och var någonsin en yngling vård att tro, så var det Waller; den klara, lugna blicken, den öppna pannan ingåfvo förtroende. Också hade ej lyckan varit hans ledsagerska på vandringen genom lifvet. Son af en obemedlad komminister, stod torftighet, men tillika kårlek och ömhet vid hans vagga. Vid 10 års ålder förlorade har sin far, som sökt att i sitt barns själ framförallt inplanta låran om det råtta och sanna