af en styrka, som ingen anade, förrån den utvecklade sig i hela sin kraft; det var en underlig blandning af motsatser. Det fordrades blott en ovånlig blick frän någon, som hon ålskade att förorsaka henne den bittraste smärta; men deremot kunde ej de hårdaste ord, de allvarligaste förmaningar förmå henne att en hårsmån vika från det, hon ansåg rått, eller från ett sfattadt beslut; glad, oskuldsfull, barnslig, föreföll hon de flesta som ett ålskligt, obetånksamt barn, men den, som vill göra sig den mödan att forska djupare i hennes själ, blef förvånad att finna så tänkande allvar och ljust förstånd förenade med så mycken anspråkslåshet, så mycken enkelhet. Det var en blandning af barn och qvinna. Nu försvinner hon snart i den stora parken, som ligger bakom trådgården; vi fortfara att följa henne. Stackars Hilma! Hon år i denna stund ej mycket glad till sinnes; posten medförde en för henne sorglig underråttelse: Wallers, den goda ålskade Wallers skiljsmessa ifrån dem. Waller hade varit hennes lårare i slera ämnen, hade varit en trogen deltagare både i hennes små fröjder och bekymmer, hade aldrig sårat henne med ett ord, hade sökt förskassa henne hvarje glådje, som stod i hans makt, — och nu, nu skulle äfven han resa bort, långt bort, kan