Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juni 1850, sida 2

Klockan i tornuret slog 6, och dess slag hördes med förtjusning i studerkammaren. En lislig, brunlockig gosse frågade hästigt: får jag sluta nu, hr Waller?under det han med ena handen redan höll på att slå igen boken, och med den andra började leta efter en sko under bordet, hvilken i låsifvern af pur disraktion råkat komma från sin vanliga plats. Efter ett jakande svar hårpå, och sedan han återfått det förlorade fåret, var han i tvenne språng ute på gården. Waller tog sin flåjt för att med den till sållskap njuta af den friska luften, då en betjent kallade honom till grefven. Efter en stunds samtal med honom, Fullsöljae han sin första afsigt och vandrade tankfull uti trådgården. Många stridiga tankar korsade sig i ynglingens själ; glådje och vemod kåmpade der om våldet. En af honom långe hyst önskan, att få se sig omkring i verlden var nu nåra att uppfyllas, och likvål klappade hans hjerta ej så håftigt af glådje, som han hade trott. Ibland de lysande fårger, hvilka hoppet anvånde att upplysa hans framtid, blandade sig något mårkt, något dunkelt; ibland de förhoppningar han hyste, var dock en, som ej kunde gå i fullbordan, fanns ett mål, som han med all sin sträfvan aldrig skulle nå. (Forts.)