Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1850, sida 2

Hilma låt ej såga sig detta två gänger; hastigt bortlades arbetet och hon skyndade ut, så mycket hellre, som hon fruktade, att långre kunna dölja de frambrytande tårarne. nås, intager han ett lysande rum bland si-Nå vål? frågade grefvinnan. Winberg har skaffat mig ett lån af tiotusen riksdaler, förstås mot hederlig dusör, men det var i alla fall ganska vålkommet, ty nu möta inga vidare hinder för vår Stockholmssejour i vinter.vNå, Gud ske lof, det var då vål att slippa tillbringa ånnu en tråkig vinter hår!Ja, jag har önskat det af många skål. Får det första erbjuder en vinter i hufvudstaden flere agrementer, ån man kan sörskassa sig på landet, och både du och jag åro ånnu vid den ålder, att vi kunna njuta deraf. För det andra, år det tid att föra ut Hilma i stora verlden. Efter vi nu kommit att tala förtroligt, så vill jag såga dig mina planer i detta afseende, min båsta Eleonore. Jag år ej af de fåder, hvilka endast tånka för sig sjelfva och för det nårvarande; jag vill åfven gerna se mina barns lycka tryggad för framtiden. Hvad Hugo betråffar, så år jag i det hånseendet lugn; som fideikommissarie till Svanena likar, och kan genom ett briljant parti!