Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1850, sida 2

ånnu mera belästa sin Ftållning bland sitt fäderneslands sörnåmsta ådlingar. Men Hilma deremot — hon gör mig stundom litet bekymmer. Derföre önskar jag, att min dotter måtte visa sig på ett oss och henne vårdigt sått, då hon gör sin första debut i hufvudstadens hösre sållskapskretsar. Och jag tviflar ej på, att icke hon med sitt utseende, sitt namn och sina talanger ju skall kunna våcka uppseende och kunna göra ett lysande parti, oaktadt sin brist på förmögenhet. Ty sanningen att såga, kan jag ej gifva min dotter annat ån en vacker utstyrsel, och önskar derföre, för hennes eget bästa, att denna vinter måtte hafva lyckliga följder, i afseende på hennes framtid. Jag kan också ej förmoda annat; ty ehuru det tyrärr är sannt, det våra yngre adelsmån vanslägtas i det sall, att de jöredraga de rika borgareslickorna framför våra. mindre förmögna döttrar, så måtte det vål ånnu finnas yngre medlemmar af den högre aristokratien, hvilka såtta vårde på förbindelsen med en gammal familj, samt den finare bildning och sållskapston, som de penningedryga grossörerna dock ej måktat tillegna sig. (Forts.) en mn mt c no gä Sr Nr ot DÅ