2— tttt e sssttistt .adet Och på det hela blifva elektorsförsomlinzarne icke genom sin betydlighet sjelfståndige på många stållen i hela landet. Hela antalet af elektorer utgör omkring 2,220 personer. Delade i 70 valdistrikter kan man sålunda råkna, att i allmånhet omkring 30 till 35 komma att utgöra hvardera valförsamlingen. Tänkom oss hela hälryckningen af landshösdingar, militåroch ecklesiastik-embetsmån, kronobetjening, herrar på såteri och frålse, som rösta villigt för statsanslag och statslån, blott de sjelfva få sitta oroade på den icke onererade egendomen, 0. s. V., och man kan då lått inse, huru pass svårt det blifver att vinna halftannat dussin elektorsröster för styrelsens, aristokratiens eller byråkraternes valkandidater! Men åndock år det, Gud bevars, dessa medelbara valen-, der vallmogen år ensam rådande-, som bevisa den demokratiska andan i det hvilande förslaget, samt betrygga land och folk om en majoritet i andra kammarens, som kan lemna stårre garanti för lagstiftningens och beskattningens framtida åndamålsenlighet, ån nuvarande borgareoch bondestånden-: Så såga nemligen förslagets förespråkare. Men vi kunna omöjligt tro på dessa sannsagor. Tvårt om se vi i dessa förhållanden en större fara af de föreslagna valen, med ett så ringa antal elektorer, ån vi förut anat. Vi trodde bittills, att det var egenteligen genom de direkta valens qvalifikationer i ståderna och på landet, samt valnåmndernas sammansåttning till första kammaren, och slutligen genom val-Avalisikationerna till nåmnde kammare, som en nationalrepresentation efter det nya förslaget kunde komma att blifva vådlig, helst med det veto, som lemnades åt den första kammaren; men vi finne nu, att man haft rått, då det redan vid förslagets första afgifvande förutsades, att äfven inom de 70 valdistrikten för indirekta valen, såkert en stor del skulle komma att bero af regeringens embetsmån och de nu maktegande klassernas vålbehag. Ja, vi befara vid betraktandet af detta förhållande, att det så skulle komma att gå med de flesta distrikter, och vi kunna icke annat ån uppmana till den största uppmårksamhet på detta betånkliga förhållande. I Norge vålja intill 100 råstberåttigade på landet en elektro; 100 till 200 två, 200 till 300, tre, o. 8. v. Dalalmogen skulle på 1800 råster i Mora och Wenjans socknar vara beråttigad endast få vålja 6, i stållet för att Norrmånnen i samma förhållande vålja 18 elektorer! Och Norrige har likvål, med blott å:dels befolkning på landet mot oss, samt med endast 3:delar af områdets utstråckning, lika många representanter, valda genom indirekta val på landet, som vi nu skulle få! — Man ser häri redan ett missförhållande, som icke kan vara Ätan betydelse, och det visar sig påtagligen. I då indirekta val till följd af vårt lands vidd och befolkningens gleshet åro nödvåndige, att endast en talrikare valmänskår kan lemna garanti för valens sjelfståndighet. Se hår den öfvertygelse, hvilken det nu lemnade officiella sammandraget af val-långderna måste ingifva enhvar, som gör sig reda för verkliga förhållandet; och, vi behöfva vål icke såga mera, då vi redan så ofta och omStändligt redogjort för vår äsigt om alla de — — äz —