sende sådane tillvitelser emot den ene af de förmente förläggarne herr Reuterseldt, att derom sannolikt måste bli anhångig en tryckfrihetsprocess och vi anse derföre onödigt att nu upprepa dem)., För att till fullo styrka att herr Sandwall icke spelat tidningen ur hånderna på kreditorerna, torde endast behöfva erinras, att den tidning hr Sandwall dyrt köpte af hr Prytz och som hr Prytz sedan spelade ur hånderna på hr Sandwall, egentligen år den som tillhör kreditorerna. Det år således hr Prytz, hvilken dragit försorg derom att kreditorernas rått, såvidt den kunde uppråtthållas genom den ursprungliga tidningen, blifvit förintad; det år således äfven han, och icke hr Sandvall, som har skyldighet att till kreditorerna återstålla tidningens förlagsrätt. Då hr Sandvall af hr Prytz köpte den åttonde Handelsoch Sjöfartsetidningenqvarlemnades utan misstroendse, tillståndsbrefvet hos hr Prytz eller den som i hans stålle var ansvarig utgifvare. Herr Sandwall uttog ett nytt tillständsbref på en tidning kallad -Gåtheborhs Handelsoch Sjaäfartsliädninge hvaruti den åttonde, enligt Prytz begifvande och enligt kontraktet, så tillsåganI des skulle uppgå. Når sedan hr Prytz under i Sandvalls vistande i Stockholm, åter började utgifvandet af den åttonde och tillegnade sig annonserna, blef den naturliga följden att tidningen i Sandvalls hand förlorade nåstan hela sitt materiella rärde. Sedan försökte, efter herr Sandwalls hemkomst, herr Prytz, såsom bekant år, alla möjliga medel för att spela åfven det lilla vårde som kunde återstå, uti det af hr Sandvall qvarhafvande tillståndsbrefvet, i sina hånder. Hade också detta försök lyckats och hade Handelstidningen återigen blott för en enda dag nödgats upphöra skulle uppsåttandet af någon ny tidning, som kunnat tåfla med den af hr Prytz I utgifna, varit omåjlig, och han hade då icke allenast lyckats slå under sig allt, utan åfven att försätta hr Sandwall i den sullkomligaste overksamhet och gjort det för honom omöjligt att i framtiden verka något till förmån för sina kreditorer. Sandwall gjorde sönd. d. 26 Maj ett försök, att få några af sina kreditorer att tills vidare för samtlige kreditorernes råkning upprätthålla tidningen; men då alla vågrade, och då man lått kunde tänka sig den möjligheten, att hr I Prytz, som år stor fordringsågare i Sandwalls massa, vid en blifvande sammankomst med kreditorerna skulle kunna lyckas att åvågabringa ett beslut om tidningens nedlåggande; en åtgård, hvarpå endast hr Prytz skulle vunnit, men alla de öfriga kreditorerna förlorat, valde Sandwall heldre den utvågen att stålla sig som Redaktör af en ny tidning, förlagd af ett par af hans personliga vånner, som ej tillhöra antalet af hans kreditorer. Ett nytt tillståndsbref uttogs i hr S. Cronsioes namn och det gamla har hr S. öfverlemnat till sina kreditorers disposition. Att herr Prytz oaflåtligen nårt den planen, att förhindra tillvaron af någon annan större tidning bredvid den åttonde, bevisas både af hans ifriga ästundan att bli god man i Sandwalls konkursmassa och af hans yttrande hår ofvan, att S. först då bort få beståmma Öfver sin kommande verksamhet, når han vid ett allmänt sammantråde med kreditorerne hemstållt huruvida de ville förlågga tidningen och når de samtlige dertill svarat nej. Innan ett sådant allmånt sammantråde hunnit utlysas, och innan ett så enståmmigt svar hunnit inhemtas, hade herr Prytz setat som fullkomlig segrare, utan medtåflare, och hade han gerna med lugn kunnat afhöra hvarje beslut af kreditorerna. Hr Prytz undrar hvem som år nog lycklig att nu åga den nya tidningen och det finna vi ganska naturligt, med de begrepp som hr Prytz har om tidningars värde. För honom åro de naturligtvis ingenting annat ån handelsvaror, som kunna såljas eller köpas pundvis. Det rent immateriella, d. v. s. redaktionspersonalens kunskap och förmåga, betyder i QA--l:O — —— 2Ö2 hahacliof infryck. ett. tu. tre det Qc—— — — — — —