Klockan på slaget 12 s. m. se vi vår kåra Mr. Rosting högtidsklådd styra kosan till det lilla hus på — — gatan, der vår vänninna, fru S., har sin boning. Han marscherar med såkra steg uppför trappan, knackar på dörren och stiger dristeliga in. I Efter att på det artigaste sått i verlden hafva presenterat sig sjelf, nåmner vår aktningsvårde Mr. Rosting sitt årende på söljande sått: -Min fru, såger han, jag såg er i gär med er lilla, söta dotter, på barnbalen och blef genast förtjust i er; jag år rik, mycket rik; ledsen vid ungkarlslifvet, vill ha mig en vacker och ålskvård hustru, nu frågar jag er derföre utan omständigheter, vill ni gifta er med mig ?Emelie, på det högsta öfverraskad af detta originella frieri, kan icke afhålla sig från ett småleende. Hon förklarar sig emellertid på det angenåmaste smickrad af det hedrande anbudet, men — Inte men,sinfaller Mr. Rosting, -jag begär icke att ni nu genast sattar ert beslut. Betånk er tills i afton, då jag kommer hit och hämtar ert svar.Och Mr. Rosting aflågsnar sig, sedan han likvål förut på heder och parol försåkrat fru